Köpt den, läs den, älska den!

Det här skiljer sig mycket från allt annat jag läst den senaste tiden, och jag måste säga att det var en rejäl energikick att hamna mitt i Majas absurda tillvaro. Jenny Jägerfeld skildrar med humor och värme allvarliga saker som berör. Inga klumpar i magen här inte. Däremot är den milt hjärtknipande och mycket tänkvärd.

När Maja råkar såga av sig tummspetsen finns det de som tror att hon gjort det med flit.

Men en som inte verkar tro det, eller ens bry sig, är Majas mamma. Hon vet inte ens om det.
När Maja åker upp till Norrköping för att träffa henne är hon inte där. Huset är tomt och Maja hittar inga spår som kan berätta vart hon tagit vägen. Ensam i Norrköping träffar hon 20 åriga Justin på en fest. Justin, med de rosa byxorna, får henne för ett ögonblick att glömma allt. Men när Maja gör en upptäckt inser hon att något kanske är allvarligt fel.

Förutom den härliga historien älskade jag karaktärerna, speciellt Maja. Trots att hennes mamma knappt fanns med i historien så kändes det som om man kände henne genom de små glimtar som dök upp här och var i boken. Och Justin, som kallade sig för Justin Case men som inte hette någotdera. Det finns så mycket underbara detaljer i den här boken att listan aldrig tar slut. Jag kan inget annat än hylla den, negativ kritik skulle inte göra den rättvisa. För att göra det kort säger jag: Läs den. För jag vet att ni kommer älska den lika mycket som jag vet att ni kommer ångra er om ett år, för att ni inte läste den tidigare.