"Flickan"

Vissa böcker tänker man direkt när man öppnar dem: Vad är det här egentligen?
Och visst, jag måste säga att det inte är så kul att slå upp en bok för att sedan ta sig igenom en hel röra innan allt börjar falla på plats. Det kan vara himla jobbigt och ofta kan det sluta med att man ger upp helt.
Men ibland är också detta med en gåtfull början där man inte förstår något en perfekt början.
I Bortom världen utanför var det så. Boken började med att man fick läsa om "flickan" flickan kunde inte tala och hon var hela tiden inlåst i en källare.
Ja, det är ungefär sopas mycket man fattar, men sedan när man fortsätter läsa får flickan ett namn, Sara. Sara kommer ut ur sin källare, och ungefär där fattar man var och när historien utspelar sig.
Sara, hennes mamma och bror lever i en religiös by där ingen får ha kontakt med yttervärlden. Sara vet inte vad en bil är, hon har aldrig hört talas om New york eller Stockholm allt hon känner till är det som står i byns tjocka bok och hon tror att det finns fler böcker utanför byn.
När Sara växer upp början hon drömma om världen utanför och förstår hon att hon på ett eller annat sätt måste rymma ifrån byn, frågan är bara hur.

Det var roligt att äntligen få läsa något lite udda. Boken var jätte bra och för mig hade det inte gjort något ifall den hade blivit nominerad till Augustpriset. Vilket den nu inte blev :/
Och det bästa är när en konstig början blir en bra början. Ni kanske undrar varför jag hänger upp mig på det men när jag precis börjat läsa den undrade jag ifall "flickan" skulle sitta i sin källare hela boken, inga stora förväntningar kanske, men när boken sladdade åt ett helt annat håll än jag väntat mig nästan jublade jag och gick in i berättelsen med 100%. Och sedan, när man tänkte tillbaka medan man läste skulle boken varit tråkig om man kände till allt redan från början. Stängda dörrar som öppnas när man minst väntar det, överraskningar, älskar det.