Besviken

När de stängde det gamla dårhuset i skogen trodde de att alla hade gett sig av. De hade fel

 Dårhus handlar om Lexi som måste bo hos sin mamma ett tag. Hon har aldrig förlåtit sin mamma för att hon övergav henne när hon var 2 år och nu ska hennes mamma dessutom gifta sig med den vidrige och äcklige Owen. Nej, Lexi trivs verkligen inte. En kväll när hon är ensam måste hon ut och rasta mammas hund Tyson, men istället låter hon Tyson rasta sig själv. Tyson rymmer och Lexie beger sig ut för att leta efter honom. I den stora skogen går hon vilse, tillslut kommer hon till ett gammalt Dårhus. 

Att hon lyckas ta sig därifrån sedan med livet i behåll är ett under. Men snart går hon dit igen utan hennes mammas vetskap, och sedan igen och igen.. Hon har upptäckt en hemlighet däruppe, en hemlighet och ett mysterium som hon är fast bestluten att lösa. 

Jag är faktiskt ganska besviken på dårhus. Ally Kennes tidigare böcker Odjuret och Brevvännen har ju varit grymt bra, men dårhus känns lite klenare. Jag tror att det är historien som sviker. Den kändes ganska fejkad och inte särskilt verklighetstrogen. Hennes andra böcker, tillexempel Odjuret, har inte heller varit jätte verkliga (hur många gömmer ett stort odjur?) men där har hon ändå lyckats få till det. 

 Men samtidigt tycker jag att hon lagt upp historien väldigt bra och det har blivit så att sanningen grävs upp bit för bit under bokens gång, vilket på ett sätt var spännande fast att många saker var ganska förutsebara.