I svenska kursen har jag precis läst
Dagar i tystnadens historia som är skriven av den norska författaren Merethe Lindström. Det är ingen bok jag spontant skulle tipsa andra ungdomar om. Den handlar om ett äldre par och i berättelsen får man läsa om flera olika händelser som paret valt att inte prata om. Dessa händelser har präglat vilka de är och bidragit till den tystnad som byggts upp mellan dem. Bit för bit får man veta bakgrunden till händelserna, varför och hur det kommer sig att de aldrig pratat om dem. Extremt kortfattat sagt.
Även om jag inte rekommenderar boken så tyckte jag om den. Jag gillade framförallt hur tystnades som präglade parets tillvaro riktigt smittade av sig genom sidorna. Språket hade en lågmäld ton men lyckades ändå förmedla de starka känslorna trots sparsamheten med ord. Boken var riktigt skickligt skriven och jag förstår att den tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2012!
Väldigt... finlandssvensk titel på något sätt.
SvaraRaderaVarför rekommenderar du den inte? Låter ju som om du gillade den…
SvaraRaderaOm ni tycker att den verkar intressant ska ni självklart läsa den! Det jag menar är att det finns många andra vuxenböcker som jag hellre skulle rekommendera ungdomar i min egen ålder. Jag tror främst att historien lockar en äldre målgrupp och som nöjesläsning hade jag nog aldrig valt den eller uppskattat den på samma sätt som jag gjorde när jag nu läste ur ett mer analytiskt perspektiv. Jag vill självklart att ni bilder en egen uppfattning om den verkar intressant eller inte, det var framförallt därför jag valde att skriva om den! :)
RaderaKänns rätt stereotypt bara… Varför skulle man som tonåring inte kunna uppskatta en bra bok fastän den inte handlar om typiskt tonårsgrejs?
SvaraRadera