Igelkottens elegans handlar om portvakten Renée Michel som på utsidan föreställer klichén av den obildade, sura, portvakten, med en fet katt och få intressen. Men i hemlighet är hon en stor beundrare av filosofi, konst och litteratur. Samtidigt får man följa tolvåriga Paloma som lever i samma fastighet. Hon är intellektuell, överbegåvad och ett stort fan av japansk kultur, men gör allt för att verka normal för sin omgivning.Genom dagböcker och tankar får man följa dessa två karaktärer. Det är mycket monolog. Genom reflektioner och intryck av allt som händer runt omkring får man följa med i berättelsen, ett väldigt fint berättarsätt tycker jag. Det är först när den japanska affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in i fastigheten som personernas vägar korsas och som boken blir riktigt bra. Men jag är nog inte ensam om att bli chockad av slutet. Även om jag tidigare sett filmatiseringen blev jag förvånad över den plötsliga vändningen berättelsen tog. Mest av allt älskar jag att det är så mycket filosofi och inte på ett jobbigt sätt, man behöver inte sitta på helspänn för att hänga med i tankebanorna. En underbar bok.
Ska beställa hem den och läsa den, fast på franska ( Jag menar, är man halvfransk så måste man ju ta chansen liksom!). Jag har sett filmen och tyckte den var ganska bra, och nu så vill jag självklart läsa boken som verkar superbra :D
SvaraRaderaDen är verkligen underbar. Och här om kvällen när jag satte på tv var filmen på tvåan, visste inte ens att den var filmatiserad. Den var precis som franskfilm är, en anning svår men ganska vacker, precis som boken.
SvaraRadera