Kodnamn Verity

Jag har läst otaliga böcker om andra världskriget de senaste åren. Trots detta har de skilt sig mycket från varandra; de har bland annat handlat om engelska barn som evakuerats, judar i koncentrationsläger och tyska ungdomar som tvingats bli en del av nazismen. Men aldrig tidigare har jag läst en bok som handlar om kvinnorna som stred i kriget. Detta tomrum fyller dock nu den just utkomna boken Kodnamn Verity av Elizabeth Vein.

I Kodnamn Verity möter vi den brittiska agenten Queenie och hennes bästa vän, stridspiloten Maddy. Tillsammans är de några av de få kvinnor som strider i andra världskriget mot Tyskland och nazismen. Under ett misslyckat uppdrag i det ockuperade Frankrike blir Queenie nedskjuten och tillfångatagen. Efter långa förhör fyllda av tortyr går Queenie med på att skriva ner allt hon vet om den brittiska underrättelsetjänsten i form av skönlitterära rapporter. Queenies tankar om den tyska militären och upplevelser som fånge blandas med tillbakablickar till hennes och Maddys tidigare liv. När Queenies berättelse tar slut tar Maddys vid som även den består av dagboksliknande anteckningar. De två historierna kompletterar och vävs in i varandra och i slutändan blir allt kristallklart.

Det första jag slås av när jag läser boken är att den känns så trovärdig. Förutom de djupa och spännande karaktärerna är dialogerna, miljöerna och händelseförloppen väldigt övertygande. Det är positivt och jag fångas av berättelsen redan efter första sidan. Det som dock blir problemet med trovärdigheten är att författaren nästan gjort för mycket research angående det brittiska flygvapnet och deras krigsmetoder. Ibland kan flera sidor efter varandra endast handla om flygplansmodeller och kodord och även om det är intressant blir det vissa stunder för mycket fakta att ta in. Jag kan ändå starkt rekommendera denna bok eftersom de lite sämre delarna vägs upp av de bättre. Kodnamn Verity innehåller otroligt många fina och hjärtskärande scener som jag sent kommer glömma.