lördag 23 maj 2009

Charlotte Brontës Jane Eyre


Har läst klassikern Jane Eyre av Charlotte Brontë nu.
Måste erkänna att jag är riktigt förjust i engelska klassiker som Jane Austens och Jane Eyre.
Och det är självklart inget fel med det, det är riktigt kul att jag gillar dem, för de har inte gjort mig besvikna.
Ibland kan jag bara känna att jag måste läsa böcker som handlar om mer viktiga saker och inte underhållande böcker om unga damers kärleksproblem. Men det är fel att känna så för ingen tvingar mig till att läsa, det är något jag gör frivilligt och då måste jag hitta en balans i mitt läsande.
Innan lånade jag hem stora högar med böcker från biblioteket och kände mig tvingad till att läsa alla innan återlämnings datumet. Till och med de som var dåliga tvingade jag mig till att ta mig igenom, det gör jag fotfarande i hopp om att de ska bli bättre in mot mitten ...
Men i alla fall så har jag insett att alla böcker måste man inte läsa, alla är inte värda att läsas. För innerst inne vill jag läsa varenda bok på hela biblioteket + de i mammas bokhylla men det är omöjligt, för de skulle ta cirka en och en halv livstid och jag har inte ens en hel kvar .. :/
Det jag tänkt säga är att jag kan läsa vilka böcker jag vill och det kan alla, det viktigaste är att man läser sådant man gillar.
Jag är inte alls förtjust i deckare, därför har jag nu slutat läsa det eftersom jag inte fann någon glädje i läsandet utan snarare sagt besvär.


Jane Eyre var en lysande bok med en gömd spänning, man visste aldrig vad som skulle hända på nästa sida eller hur den skulle sluta. Det är inte många böcker man vet slutet på men Jane Eyres slut var något man verkligen ville få reda på och därför plundrade man sidorna med iver.
Den lilla föräldralösa flickan, Jane Eyre, som växer upp hos sin hjärtlösa faster och elaka kusiner.
Jane Eyre som börjar på en välgörenhetsskola och lyckas ta sig ifrån sin faster och sitt barndomshem och utbildar sig till lärare.
Efter två år som lärare slutar hon och söker plats som guvernant
Hon blir privatlärare för en liten flicka och i det huset träffar hon husets herre Mr Rochester...

Något jag ständigt irriterade mig på var att Jane hela tiden kallade Mr Rochester för sir, men det var väl så på artonhundratalet, vad vet jag, jag levde inte då :).
Är i alla fall glad för att jag har läst den ;) nästa bok blir Svindlande höjder skriven av Charlotte Brontës syster, Emelie Brontë.

2 kommentarer:

  1. Undrande tjej ;D7 oktober 2012 20:27

    Hej! Tycker er blogg är underbar! Jag har länge velat läsa Jane Austen, Jane Eyre, svindlande höjder och liknande, men har inte gjort det för att de verkar så tunga och jobbiga. Jag älskar böcker, de flesta egentligen utom deckare. Är dessa böcker värda att läsa? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte läst Svindlande höjder, men jag har läst Jane Eyre och Emma. Jane Eyre är otroligt bra, även om den vissa stunder var långsam så innehöll den ändå så många intressanta karaktärer och händelser att jag inte kunde sluta läsa. De engelska miljöerna är också helt fantastiska! Emma var inte lika bra enligt mig, den var ganska trög och långtråkig. Så börja med Jane Eyre och se hur du känner!
      /Hanna på Tonårsboken

      Radera