En berättelse om bortglömda böcker

Under det hittills gångna året har jag endast läst böcker av antingen svenska, amerikanska eller engelska författare, vilket troligtvis beror på att det är de böckerna som är populärast och om marknadsförs i störst utsträckning. Även om de flesta romanerna  under året varit riktigt bra känns det lite trist att inte variera min läsning. Därför var det extra kul att slå upp Vindens skugga av den spanska (!) författaren Carlos Ruiz Zafón, en bok som jag länge velat läsa och som personer runt omkring mig rekommenderat och läst sedan den gavs ut på svenska år 2005.

Boken inleds med att Daniel på sin tioårsdag får följa med sin pappa till en mycket speciell och hemlig pats som kallas "De bortglömda böckernas gravkammare". Det är ett stort bibliotek gömt någonstans bland Barcelonas små slingrande gränder fyllt av gamla okända böcker. Traditionen säger att varje förstabesökare får välja en bok att ta med sig - att "adoptera". Efter mycket letande hittar Daniel Vindens skugga av författaren Julián Carax. Det blir en bok som fängslar Daniel efter första meningen och han sträckläser den första natten. Boken får honom även att intresseras av den hemlige författaren och sökandet efter Julián Carax resulterar i att Daniel dras in i ett mysterium där han träffar både nya vänner och får nya fiender.

Vindens skugga är en mustig roman som rymmer flera parallellhistorier och många karaktärer. Mycket pågår samtidigt och det tar ett tag att förstå hur alla livsöden och personer hänger ihop. Men när man väl gjort det blir det tydligt vilken fantastisk bok det är. Beskrivningarna av både miljöer, personer och tankar är vackra och annorlunda. Det känns som att man själv går runt på Barcelonas dimmiga gator under 50-talet och försöker lösa Daniels mysterium.