När en bok vunnit augustpriset är det svårt att inte låta förväntningarna skjuta i höjden. Men att nå upp till förväntningar är inget problem för Jessica Schiefauers bok Pojkarna. Redan vid inledningen tar språket med mig till ett tillstånd där förväntningar inte spelar någon roll. Jag är fast.
De tre bästa vännerna Kim, Bella och Momo, flyr undan verkligheten i ett växthus. När en mystisk blomma börjar växa fram smakar de av dess nektar och blir förvandlade till pojkar. Först är det som en lek, pojkgestalterna blir deras nya masker. Speciellt för Kim kommer det snart att betyda mer än så. Som pojke slipper hon killars trakasserier och allt hon tidigare föraktat hos sig själv.
Det är en underlig historia, ändå känns den så naturlig och trovärdig medan man läser. Det är främst det vackra språket som får hela boken att kännas sådär magisk och besynnerlig. Men den kan stundtals också vara riktigt skrämmande. Det är en stark skildring om vänskap och att växa upp, en unik berättelse som helt klart är värd sitt Augustpris.
Vill verkligen läsa boken! Har aldrig hört om något liknande och den verkar både välskriven och intressant :)
SvaraRaderaHar precis läst boken och jag håller fullständigt med dig att det är en underlig men samtidigt trovärdig och väldigt söt historia, trots att den kontrar med skrämmande saker. Vet inte vad du säger, men av någon anledning sitter den fortfarande kvar i min hjärna och kliar och vill bli ihågkommen :)
SvaraRaderaLäs gärna mig recension av boken på:
http://boooklovin.blogspot.com/2011/11/pojkarna_29.html
:)