Åh vad jag tyckte om "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket". Poesiprosa-formatet, den fint beskrivna handlingen och titeln! Bara kärlek kan krossa ditt hjärta är Gunnar Ardelius nya. Även här en fin titel. Men...
Huvudpersonen här är Morris. Morris längtar tillbaka till Betty, men vet att det är slut. Hans manodepressiva pappa är löptokiga och drar hela tiden med honom på springturer. Han träffar Lena, försöker älska henne, men hur ska han kunna göra det när han fortfarande bara tänker på Betty?
Mer text, mindre kärlek. Så lyder Gunnar Ardelius uppföljare (om man bortser från "När du blundar tittar jag"). Det finns kärlek med i bilden, hans gamla kärlek Betty och hans ny Lena. Han försöker förtvivlat jämföra Lena med Betty och det gör det svårt för honom i början att älska Lena. Men kärlek är inte huvudtemat här. Mycket föräldrar-son relation, tankar, löpning. Språket var väl fint, med mycket konstiga ord här och där som jag antar är påhittade och ibland ganska äckliga beskrivningar (jag saknar helt kiss och bajs humor). Grejen är bara den, att jag inte fastnade. Den är jätte fin. I vissa stunder är jag helt inne i boken och älskar den, men på vissa ställen kändes det lite väl händelselöst och segt. Därför är mina känslor inför "Bara kärlek kan krossa ditt hjärta" blandade och inte riktigt vad jag hade hoppats på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar