I skolan har vi just nu ett projekt i svenskan då vi arbetar med dystopiska romaner och noveller. Jag läser George Orwells klassiker 1984, och efter varje femtedel av boken reflekterar jag kring ett visst ämne t.ex. expositionen, miljöbeskrivningarna eller karaktärerna. När man verkligen djupdyker i en bok och analyserar den får man ut så mycket mer än vad man skulle fått om man bara läst den rakt upp och ner. 1984 är en fantastisk bok som lämnar starka avtryck och sätter igång många tankar. Än har jag inte läst ut den, men jag har tillräckligt med underlag för att tipsa er om denna fantastiska bok.
Boken är skriven av den brittiska författaren George Orwell år 1949. I romanen 1984 beskriver han en dystopisk framtid som han tyckte var möjlig att utvecklas i slutet av 50-talet. Ett samhälle med en stark ledning och överhuvudet "Storebror" som ser allt och alla. Ett samhälle utan yttrandefrihet, och egen vilja. Ett samhälle där ingen går säker, där alla kan avslöja alla. Ett samhälle där alla tvingas vara på partiets sida och inte ha åsikter emot. Ett samhälle där historien inte finns eftersom den hela tiden ändras för att passa partiets åsikter, föraningar och krav. Huvudkaraktären i 1984 är Winston Smith, en man i 40-årsåldern. Utåt sett verkar vara precis som alla andra; han instämmer i sina vänners gillande ord om ledningen, skriker under de två hatminuterna och gör ett lysande jobb för partiet. Men inom honom är tankarna annorlunda. Han har åsikter mot partiet och gör förbjudna saker i hemlighet. I ett sådant övervakande samhälle som i 1984 är det svårt att inte bli upptäckt.
Mina förväntningar på boken var höga. Det är en omtalad klassiker som recenserats otroligt många gånger och som analyserats sedan första upplagan trycktes. Efter vad jag läst hittills måste jag säga att boken har levt upp till mina förväntningar och lyckats beskriva framtidsscenariet på ett övertygande och skickligt sätt. Boken har sina sega delar, t.ex. ett tjugotal sidor urdragna ur en bok Winston själv läser, där texten är minimal och orden svåra, men efter några sidor är boken farligt spännande igen och jag är med ens indragen i det dystpiska samhället. Miljö-och karaktärbeskrivningarna är inte många, men det George Orwell beskriver ger mig bilder så tydliga att det känns som om jag sett allt med mina egna ögon. Mycket beror det nog på hans bra metaforer och förmåga att beskriva miljön via Winstons tankar, men jag tror också att det beror på att jag redan har bilder i huvudet av ett krashat samhälle där det ledande partiet gått över styr. Att berätta om framtidssenarion är just nu otroligt populärt både när det gäller film och litteratur. (Se tidigare inlägg om dystopiska ungdomsromaner).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar